Utmärkelse och klibb med klubba.

Idag blev jag så glad när jag såg att min vän Lotta med bloggen "Båtslyckegård" hade gett mig den här fina awarden:

Den kan man dela ut till en person eller flera stycken. Jag vill egentligen ge den till alla som läser min blogg men idag ger jag den till Stina med bloggen "Hemma på landet".
Detta för att hon är en otroligt stark kvinna som har ett sånt varmt sätt och delar så frikostigt med sig av sitt hem. Finns ingen sån har så roliga tävlingar som hon. Puss Stina!

Sen får alla ni andra en spark i röven - kärleksfull - bara för att ni är så goa.

Idag var jag och ungarna med besök på "Kärrstegens Gård". Shoppade lite doftljus, några vanliga ljus, en ursöt grodprins, 2 änglaljushållare som man hänger samt en doftpåse som jag ska ha i bilen. Älskar den där affären. Skulle kunna handla ihjäl mig där. Det enda som stoppar mig är att jag inte har pengar för det.
Hur som helst...vi har en ritual där jag och 2 åringen. Varje gång vi handlar där får hon en klubba. Detta är enbart en muta för att jag som god mor ska få kika i lugn och ro. Ibland sjunker man lågt men det fungerar perfekt.
Inne i affären var det 2 blåhåriga tanter som gick runt med svängiga klänningar och dyrbar parfym som var lätt överdoserad. De svepte runt där inne och pratade högt och ljudligt.
Jag hade precis betalat och stod och väntade. Då kommer den ena blåhåriga tanten fram och börja pilla på lilleman som jag har i famnen. 2 åriga storasyster tyckte nog inte att tanten skulle göra det för hon stod och blängde lite surt en bit bort. Plötsligt går ungen fram och helt sonika lyfter upp damens kjol och säger med hög röst: "allå e dä någon här?".
Jag trodde jag skulle dö. Blåhåriga damen stirrade på mig och sa: "Ja somliga ungar verkar inte ha någon uppfostran alls". Då tittar 2 åringen på henne och säger:"ja e foster så de så".
Då bröt jag ihop av skratt. Jag bad om ursäkt och till och med blåhåriga damen drog lite på munnen. Nu är frågan: vågar man ha med ungen ut mer bland folk? ;-)

Ja jag säger då det. Väl nere i bilen klagar ungen på att hennes klubba är borta. I samma ögonblick kommer blåhåriga damerna ut ur affären. De svassar iväg till sin bil och ser man på, som ett vackert smycke svajjar klubban i den ena damens klänning. Då satte jag mig i bilen och åkte hem. Det finns gränser för vad en 4 barnsmor klarar av.

Vill bara meddela att allt står still här hemma. Funderar på att spränga skåpet som jag försöker måla. Bara för att slippa se eländet.

Hoppas ni har en bra dag.
Må väl!