På plats....

...är vi nu sedan några veckor tillbaka. Känns ok, men jag tror jag behöver bo in mig och undan för undan känna mig mer hemma. Dagarna går just nu åt till att vara med barnen. Gubben jobbar nu i två veckor och sedan börjar jag jobba.
Trist att man inte fick så mycket semester ihop, men man får utnyttja sommarkvällarna.

Vädret är och har varit helt underbart sedan vi flyttade ner. Tids nog hinner man sitta där och uggla inomhus i november och undra var sommaren tog vägen. Jag tänker INTE klaga på värmen!

Håller på i trådgården och försöker få i ordning där. De förra ägarna har inte gjort ett skit på tre år, det är igenväxt kan jag tala om.

Behöver komma igång med jobb och träffa folk. Har inga att umgås med här nere. Det blir till att skaffa nya vänner som vuxen :-)

Ha det nu så skönt alla och njut av sommaren!
Må väl!

Lite sådär...

...är det idag. Skriver av mig lite här. Fy jag skriver så sällan att jag borde skämmas. Räknar med att flytten om drygt en månad ska få mig att blogga mer och framförallt fota mer!

Äldste sonen berättade igår kväll att han nog inte flyttar med. Min älskade onge. Han börjar gymnasiet och hans pappa bor i samma stad som vi nu och han väljer trots att han valt för ca 2 månader sedan att flytta med, att stanna. Nu känns allt så meningslöst. Utan ett av sina barn är man inte hel. Orkar inte träffa folk just nu eller överhuvudtaget ta tag i någonting. Passar ganska illa då vi ska ha vår första visning imorgon på huset. Ja huset, mitt älskade underbara ljuvliga hus, som nu har blivit så fint.

Ibland blir inläggen patetiska, men det får vara så.
Kram på er, ni som läser och må väl.

Packar inför loppis

Nu packar och rensar jag för fullt här hemma. Vi står i dagarna redo att köpa ett hus i Helsingborg som jag skrev i förra inlägget. Ett 50-talshus. Det är mysigt och charmigt, men inte riktigt samma ålder som det vi har nu. Dvs 1880.
Det innebär att det där med shabby chic inte blir riktigt lika snyggt i den utsträckning vi har haft det hemma. Min käre man önskar sig hett en 50-talsinspirerat vardagsrum.
50-talet? Jag kan inget om den inredningen. Det enda jag tänker spontant är trist och avskalat.
Min käre make påstår motsatsen.
En sak är säker, när jag hyr bord på loppisen i mars kommer det verkligen kunna fyndas mycket fint. Känns trist, men att släpa med sig det ner till Helsingborg för att bara ha det nerpackat känns faktist ännu tristare.
Jag tar emot alla tips och hur man kan inreda på 50-talsvis och få det mysigt.

Må väl!

Ps Fast det köket är läckert tycker jag och det är tydligen 50-tal Ds

vitt så vitt jag se

Nu ångrar man alla dessa klagomål som har förekommit i huset vad det gäller leran under vintermånaderna. Jag skulle kunna ge en hel del för lite lera just nu.
Gick och hämtade de små barnen tillsammans med min 12 åring. Vi drog dem hem i pulka när vi fick en idé som just när vi fick den verkade bra.
När vi var mitt på fältet där snön var ca 80 cm insåg både jag och Anna att om vi överlevde det här så skulle vi båda två bli bättre och snällare människor. Hem kom vi, men jag upplever inte att jag har blivit en bättre människa. Bara mer bitter, på snön.

Jag upplever mig själv som splittrad när det gäller snön. Det är ljusare och friskt och vackert, men samtidigt halt, man får skotta och jag vill ha vår!

Hur som helst så verkar det som om vi har hittat huset i Helsingborg nu. Vi är ju på väg att flytta till sommaren. Känns både bu och bä. Vi håller på och fixar här hemma och det kommer bli tufft att flytta ifrån vårt underbara hus.

Må väl!