...är det idag. Skriver av mig lite här. Fy jag skriver så sällan att jag borde skämmas. Räknar med att flytten om drygt en månad ska få mig att blogga mer och framförallt fota mer!
Äldste sonen berättade igår kväll att han nog inte flyttar med. Min älskade onge. Han börjar gymnasiet och hans pappa bor i samma stad som vi nu och han väljer trots att han valt för ca 2 månader sedan att flytta med, att stanna. Nu känns allt så meningslöst. Utan ett av sina barn är man inte hel. Orkar inte träffa folk just nu eller överhuvudtaget ta tag i någonting. Passar ganska illa då vi ska ha vår första visning imorgon på huset. Ja huset, mitt älskade underbara ljuvliga hus, som nu har blivit så fint.
Ibland blir inläggen patetiska, men det får vara så.
Kram på er, ni som läser och må väl.
