Med livet som insats

Idag kom det en jättekonstig gubbe gåendes in i vår trädgård. Ja menar...hallå!!! Där sitter jag på verandan, matte har noll koll, hon är inomhus. Vad gör man då???

När den konstiga gubben sen börjar hojta och ha sig ja då rasar min värld fullständigt.

Jag känner att något måste göras, hela min värld hotas ju av den här sketkonstiga typen. Bestämmer mig för att våga livet, går nerför verandan och går sakta mot gubben som ropar hallå hallå, en riktig gaphals tycker jag.

Stannar några meter ifrån den här typen och blänger lite. Skäller till några gånger och försöker se lite tuff ut, ja menar komma här och bara tränga sig på. Gubben ser lite tveksam ut så jag skäller till ett par gånger till och viftar lite på svansen bara för att visa att jag inte är jättefarlig, bara lite liksom.

Då vill den gapiga gubben leka! Han springer som en antilop nerför grusgången och jag tycker han ser jättekul ut. Springer glatt efter och skäller på han så han ska förstå hur kul han är.

Då kommer matte ut och kallar på mig. Jag stannar med en gång för att visa matte hur duktig jag är. Matte har tydligen sett händelsen men inte kunnat komma ut snabbt då hon bytt sån där äcklig blöja på vår bebis.

Gubben var tydligen arg! Men matte förklarade att jag inte alls var farlig, hmmppff, dom skulle bara veta. Tydligen så var gubben någon Jehova det var va han sa i alla fall och skulle lämna någon tidning till matte. Ja ja när gubben åkte var han tydligen inte sur utan klappade mig t o m. Matte skrattade åt mig och klappade mig och sa att vi nog inte skulle få mer besök av dom. Fick t o m en godis när jag kom in. Matte e konstig.
Jag ville ju bara leka med han.

Nu är jag trött.
Over and out
//Tyra (ps matte skrev åt mig Ds)