Precis när man har flyt då slår kärringen till!

Ibland kan man undra, man kan undra om min matte är riktigt frisk i huvudet!

Ja menar...den här ilskan hon visar när jag äter kattskit. Hallå! Det är ju en genial lösning. Hon klagar ju ändå på att den ska tömmas och sådär. Tydligen ska den där lilla hårbollen snart lära sig att gå ut och göra ifrån sig men ett tag till är det tydligen låda.
Jag kallar det lunchlåda! He he! :-)

Morgonen började bra. Frukost och lite klapp och mys. Sedan var jag ute en stund och lekte med lillhusse och lillmatte. Sen drog de iväg för att lillhusse och lillmatte skulle klippas till eller något sånt. Låter lite konstigt tycker jag.

Väl hemma igen blev det lunch och bus och lek. Plötsligt tycker jag att det är väldans tyst...och vet ni vad??? Grinden som brukar stå för trappan upp till övervåningen (där jag inte få vara sådär mycket) står öppen. Guldläge kallar man sådant för.

Som grädde på moset så är lillmatte och lillhusse ute och minimatte ligger och sover. Ha! Den griniga tanten verkar också vara väck! Åh! Vem kan motstå?! Inte jag det kan jag ju tala om direkt.

Likt en oljad lax i ett handfat smyger jag mig uppför trappan. Kan faktiskt dra in klorna när det behövs - en hemlig talang som jag har- och detta är en sådan situation.

Jag snusar lite i luften och ja.. vänta ....mmmm... luktar det inte lite hårbollsbajs?! Jo!!! Aha! Känner hur jag riktigt ryser av förväntan. Väl uppe vid kattlådan spanar jag lite till höger och vänster...ingen grinkärring! Gött!

Öppnar munnen och tar den goda klutten som är beströdd med härlig knaprig kattsand i munnen och ska till att svälja. DÅ!!!! Hoppar kärringen fram bakom en dörr! För helvete! Jag svalde kattskiten på tvären och inhalerade kattsanden i lungorna! Matte som just nu börjar se ut som en boll är ju inte direkt graciös och så! Hoppet hon gör får golvet att skaka likt en hjord med brunstiga bisonoxar.

Jag får ingen luft! Ser livet passera revy och försöker förgäves spotta ut kattsand och skit som har bildat en union av gegga i min nos! Tar ett skutt bakåt och lyckas skicka ut kattskiten och sanden 2.34 m i sydvästlig riktning. Sedan rusar jag ner och springer ut i trädgården och gömmer mig uppe vid hönshuset.

Bakom mig hör jag den elaka kärringens nasala skratt, men en sak är säker, jag fick sista skrattet för hon fick städa upp skiten! He he!

Är tveksam om jag ska äta mer kattskit. Har börjat kolla in grannes frigående höns som skiter generöst. :-)

En sann Cane Corso är en överlevare som alltid hittar en lösning! :-) Så systrar och bröder förenen eder och överlista era mattar och hussar! Vi är ju stolta Corsos!

Peace!


Matte lägger till: hundjäkeln sket nästan ner sig av skräck och det var värt att städa efter henne för jag fick mig ett jäkla härligt skratt!

Må bäst vänner!