Monday, June 25, 2007

En honhundsbekännelser

Det finns dagar då mysterium får sin lösning. Idag var en sådan dag.
Tyra är en ung dam som fint håller sig inom tomten (ca 3000 m2).
Ibland har det dock hänt att hon varit försvunnen. Detta hände idag på
morgonen. Jag var ute och hängde tvätt när plötsligt hunden är helt väck.

Hör dock att det låter under vår stora altan. Hmmmm det finns en öppning på
ena sidan som gubben lämnat öppen för att kunna ta sig under om så skulle
behövas. Smyger försiktigt fram till kanten. Det är mörkt, men därinne sitter
Hajkäften med ölburkar (förklaring på dessa ölburkar kommer längre fram i
bloggen av gubben), pinnar (i olika storlekar och former), lite gamla grisöron
samt lite annat smått och gott som en canecorso inte kan vara utan.

Tyra såg verkligen ut som att hennes livs största hemlighet hade avslöjats.
Det här var kanske hennes fristad. Det enda stället där hon kunde dra sig
tillbaka för reflektion och eftertanke. Så kommer jag och kommer på henne...hmmm.
Stackars hundsate.

Tyra vill säga några ord också: (Ta dem gärna med en stor spade med salt)

Jaha där sitter man i mörkret som en mullvad, omringad av de käraste ägodelar.Man tuggar liteförstrött på en gammal ölburk och så på ett utsökt grisöra som har nått en ruttenhet som är perfekt, när det blir geggigt liksom. Då sticker matte in huvudet och säger: "vad gör du då" Ja
menar vad tusan! Är inget heligt längre? Finns det ingen som helst integritet i det här huset? Nu har jag inget kvar! Alla mina skatter är upptäckta. Matte säger att hon inte ska röra något men jag känner henne. Det är en lömsk kärring så henne litar jag INTE på.

Nu orkar jag inte mer. Har ätit pasta med gräddsås och torrfoder. Är till min glädje lite gasig i magen...hehe....blir fint för matte och husse framför Tv:n.

Over and out från en Tyra vars privatliv har kränkts.

Matte igen: Denna dramatiska dam. Ska inte röra för mycket, men ölburkarna ska bort. Gillar inte att hon gnager på dom.

Ha en trevlig kväll!
//Susanne


Gubben vill meddela att han är förtörnad och uppriven!

Såhär gick det till: Under det stora ALTANBYGGET (ungefär i paritet med nybyggarnas resor västerut genom indianland, och deras etablering på olika platser därstädes) som gubben klarade mol alena blev törsten bitvis stor. Detta begav sig i herrens år 2006, också känd som året med den varmaste junimånaden i mannaminne (mannens minne som det hänsyftas till är mitt). Detta eländiga kroppsarbete tillsammans med en värme av bibliska proportioner förklarar dock endast delvis förekomsten av ölbuteljer under trallvirket.

Eftersom man inte sett mäktigare bygge sedan Noahs ark och Babels torn tyckte gubben att det var på sin plats att dokumentera detta genom en form av tidskapsel. Aluminium och glas rostar som bekant inte.
Således lät gubben ölförpackningarna falla på den plats han stod i hopp om att framtida arkeologer skulle finna njutning, spänning och fröjdsamhet därav. Om inget annat skulle de förhoppningsvis bli underhållna och få sig en munter stund.

Förankringen av ovan nämnda byggprojekt består, styvt räknat, av 2 ton betong och åtskilligt med metall (främst rostfritt) utöver förgängligt trävirke. Faktiskt räknar gubben med att man även återfinner ett fårskelett i delar (efter en bättre baluns med helgrillat lamm). Pricken över i´et skulle var just ölbuteljerna... Denna dröm har nu gått i kras. Gubben känner sig bedrövad... Vad månne arkeologerna tro och tänka nu? "jaha... några plintar och några benbitar... Grabbar, vi drar en snabrunk (framtida megagrogg) istället" och så blir ölen aldrig återupptäckt år 2457 efter den stora katastrofen (vilken inföll 2015 när Bush Jr jr blev vald som president och inaveln verkligen fick grepp om världen genom hin håles sändebud, och därmed accepterades idiotin som ett riktmärke för mänskligheten).

Jaja.... Lite personliga reflektioner behövde vara med idag... Har gått jour så min altruism har en svacka...

//

Gubben

10 comments:

Anonymous said...

Min man minns också det stora ALTANBYGGET under den varma junimånaden anno 2006. Detta altanbygge tog sin plats i en av de mest förtappade och ogudaktiga platserna på denna jord, nämligen i det mörkaste Småland.

Det innefattade inte bara en altan, utan man kan säga att det kröntes med en altan efter det att trädgården hade försetts med staket i passande corso format. Man kan också kalla det för i en höjd som fick våra hundrädda grannar att våga gå ut.

Till sin hjälp hade mannen sin far och båda fann att törsten steg i takt med värmen under dagen. Detta åtgärdades med en viss konsumering av maltdrycker (till kvällen brukade det bli en whisky vilket även denna kan innefattas under den ovan nämnda kategorin).
Efter att ha knäckt de burkar i vilka man förvarar drycken slängdes liken i en vacker, röd hög i ena hörnet av gräsmattan.
Den matchade väldigt bra till grönskan runt omkring eftersom rött och grönt är komplementfärger. Ungefär som röda små stugor är väldigt charmiga på en grön äng framför granskogen.

Högen kunde också jämföras med en forntida kökkenmödding och jag tror, jag håller det inte för säkert, att en önskan om en tidskapsel spirade i de båda männen.
Ett tillägg som kan göras var att jag alltid visste när det var dags att ta in männen för middag eftersom staketpinnarna brukade bli en anings sneda, samt att vissa överslåar blev förkorta. Men notera att dom bara blev det i ena änden, inte båda.
Men öl är gott och en traditionstyngd dryck på våra breddgrader (även om det var de gamla sumererna som uppfann den)

När slutmålet på staketet började närma sig så föddes tanken om ALTANEN.
I ett hörn av trädgården som vi inte visste fanns, fanns det helt klart plats för en altan med optimalt läge.
Tyvärr hade kökkenmöddingen ifrån trädgårdens andra hörn inte gått att förflytta i all sin glans utan istället blev "tidskapseln" överförd till en gammal soptunna dekorerad med en slingrande drake som skyddsande. Man skulle kunna säga att det hela hade utvecklats ifrån en stenålders dyrkan där man lade ut "liken" på hög, till en mer organiserad form av begravning där man ansåg att liken skulle beskyddas även i eftervärlden. Vart utvecklingen kommer att gå, kan vi bara, i nuläget, ana.

Dock måste vi tillstå att vi är mer än nöjda med slutresultatet. Leo och Nitro soldyrkar på altanen som ligger i en liten slänt och så dom får luft på magen. Vi använder den så fort vi är ute. Underbart.

Mannen vill göra tillägget att han tror att ölen var dyrare än både virket till staketet och altanen sammanlagt. Men öl är ju gott! :D

Ha det gott! :D Och ursäkta för den överdrivna kommentaren :D

Anonymous said...

Utöver att *ROFL* vill gubben påpeka att det nästan är syndfullt att låta ett dylikt alster ligga som en kommentar, omän på en förnäm blogg.
Icke destomindre känner han sig något mindre missförnöjd vetandes att det finns krafter med drifter i paritet med hans egna.
Vill även passa på att inflila att det måhända även kan återfinnas ett vinkrus eller två under såväl Jerikos murar som altanen i knappt så kända Ucklum

På min gatan i stan said...

Ja, visst är den söt den lilla foten! :-) Tjock o go!

Vilka småsmå valpar...Sjukt söta!!!

Kram Martina

Stina said...

Haha...du kan skriva alltså...eller ni...

Så kul att läsa. Kram till världens bästa Susanne. Puss

Skatan said...

Hej och tack för besöket...och kommentarerna, de värmer! Ha en fin dag! Kram.

Anonymous said...

Ja vad säger man...klart man inte ska ha ölburkar under altanen...men samtidigt dessa historiska vingslag som blåser...vår framtidshistoria...Eftersom jag är otroligt intresserad av arkeologi och en gång närt en dröm om att syssla med detta så kan jag också förstå vilken glädje ett sådant fynd en gång i framtiden skulle blivit för en magerlagd och härjad sådan...Att med borstar o penslar sakta o försiktigt jobba fram dessa blänkande tingestar ur jorden...Kanske tolka det som offerplats till den sk regeringen/riskdag som på den tiden styrde landet...kanske med en önskan till detta styre att må taxeringsvärdet sjunka så att livet blir gott att leva...Ja tänk vilka tolkningar det skulle kunna bli...
Ja detta är en knivig fråga...
Själv grävde jag ner mina mjölktänder i trädgården då jag var en 9-10 år...la dem i en ask och skrev ett meddelande till framtiden...Sen byggde mina käre far som inget visste ett garage ovanpå...Så där under ligger mina små gaddar sparade till eftervärlden...jag grävde allt ner lite mer grejer men vet inte riktigt var längre...
Sen säger jag bara "stackars Tyra"...alla behöver en egen vrå i livet där man får vara ifred med sina tankar...tröstäta/tröstgnaga o fisa när man vill...blir jobbigt för henne ett slag...men det går över...
Kramar från Malin

Anonymous said...

*garvar* Jag ska också bygga altan! Fast jag gillar inte öl... hmmm... Klurigt värre.. :)

Susanne said...

Martina: Ja visst var de söta som små de små liven. :-)
Kram

Susanne said...

Stina: Ja vi gillar att "ordbajsa" som min man säger ;-)
Kram tebaxs goa du!

Malin: *skrattar* inte visste jag att dina mjölktänder ligger säkert bevarade för framtida upptäckter! :-)
Kram!

lix o vhcfan: Hmmm du får helt enkelt intaga det som lockar din gom! :-) Men kom ihåg att förpackningarna måste sparas till erftervärlden!

Stina said...

Tack sötnosen på jorden. Puss